Steninge vandrarhem – nu är Judiths rum inrett

Judiths rum 3 Judiths rum 2

Judith, eller tant Judith som hon oftast kallades är min gammelmormor. Jag skriver att hon är min gammelmormor fast hon inte längre lever, för hon finns ändå. Hon har påverkat både mig och många av mina vänner och min familj med sin omtänksamhet, närhet, godhet och sitt tålamod. En alldeles underbar människa som alltid bara fanns där för att bjuda på en kopp kaffe, svänga ihop en toscakaka eller en svamp-omelett eller virka en pläd. Allt detta gjorde Judith på ett så självklart sätt och hon månade om att alla skulle ha det gott och bra. Hon var dessutom fantastiskt intresserad av litteratur och skrev underbara brev till sina syskon och till sina barn. Till sin son Karl-Henrik inledde hon alltid med ”Älskade lille gosse” (fast han helt klart var vuxen).

Jag minns henne allra mest för att hon hade ett tålamod av guds nåde när det gällde att läsa sagor – jag och min bror Jonas älskade att lyssna när hon läste högt för oss på kvällarna eller när hon kom och pysslade om oss när vi var sjuka och måste stanna hemma från skolan. Då läste hon alla möjliga sagor och berättelser och en saga måste hon ha läst över tusen gånger för mig och Jonas. Den handlade om en superbusig prins som hette Hubertus och åkte på en silverbricka nerför trapporna.

Att steka grymt goda plättar var en annan syssla som Judith var extremt uthållig i. På somrarna när hon bodde hos oss i Glassvik kunde hon steka plättar till varenda unge i kvarteret. Vi stod i kö utanför köksfönstret till det pyttelilla köket med våra tallrikar, och Judith stekte och stekte och vi barn mumsade och mumsade.

Eftersom hon älskade havet och Steninge och eftersom hon har förmedlat så mycket härligt med sin närvaro så har hon nu fått ett rum uppkallat efter sig på Steninge vandrarhem. I rummet finns bland annat hennes underbara virkade överkast, inramade brev som hon skrivit till nära och kära – och förstås en sagobok.

För alla som kände och gillade Judith (och det är många) så vill jag tala om att det ska bli en slags liten invigning av hennes rum någon gång i sommar. Då ska vi dricka kaffe och prata om alla sköna stunder som hon inspirerat och fortfarande inspirerar till. / Catarina (barnbarnsbarn till Judith Wahlgren – född Almqvist).

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Steninge vandrarhem – nu är Judiths rum inrett

  1. bamse61 skriver:

    Men vad fint skrivet och gjort av dig/er. Detta gillar jag verkligen. Låter som min mans mormor som jag aldrig träffade, då de avled innan vi träffades. Kommer detta rum vara till uthyrning eller bara som ett ”museum”?

    • Kul att du gillade det. Rummet kommer att vara till uthyrning. Kanske har du kompisar som vi provbo, för visst har du eget plejs i Steninge?

      Catarina

      • bamse61 skriver:

        Hej Catarina, Eget place i Steninge önskade jag att jag hade men vi jobbar på att kunna flytta ner så nära Steninge som möjligt när tillfället kommer. Men i Huset så var ju jag som barn två somrar och det var uppdelat när man kommer upp för trapporna; till vänster flickor och höger pojkar och jag hade första rummet till vänster på vänster sida och det längst bort på vänster sida. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s